Unfurling – Att veckla ut det som redan är

Det finns en stilla vändpunkt jag känner att jag står i allt oftare – inte på grund av yttre förändring, utan för att jag djupare känner vad som redan lever i det inre. Jag märker hur något i mig börjar slappna av. En inre ro träder fram. Som om jag kliver av en gammal inre scen, och helt enkelt får stå kvar i min närvaro.

Att leva som kodbärare har för mig inneburit att lämna tryggheten i det kända och stå helt i mitt eget fält. Jag valde att släppa anställningar, system och anpassningar – inte för att jag hade en färdig plan, utan för att det var dags att följa mitt inre vetande.

Jag har valt att leva själsekonomi i praktiken. Det är mer än ett koncept – det är en frekvens jag andas i varje beslut, varje möte, varje dag. Det har varit vackert – och samtidigt ständigt prövande. Jag har känt ett gap mellan min inre visshet och det yttre flödet. En längtan efter att bli bekräftad genom det som syns utåt: en bärande ekonomi, gensvar och lättnad.

Men samtidigt finns något som alltid levt helt och djupt. En stilla bärkraft som inte kräver synlighet, men som vibrerar i tyst närvaro. När jag återknyter till den platsen i mig – upphör gapet. Det yttre kanske förblir oförändrat, men jag står annorlunda i det.

Det jag sökte var inte svar som kunde ges – det var närvaro i det levande mellanrummet.
‍

När rytmen skiftar - och ingenting ännu syns

Kanske du också står mitt i ett skifte. Kanske du har börjat lyssna djupare, valt en annan väg, klivit ur det gamla – men undrar varför det fortfarande skaver ibland.

Det är lätt att tro att något har förlorat sin riktning när förändringen ännu inte syns. När tryggheten känns bräcklig. När framtiden inte visar några tydliga tecken. Men ibland är det just i detta mellanrum som den nya rytmen börjar tala.

Det finns en stillhet som bär, mitt i rörelsen. Ett inre vetande som vilar utan att behöva förklara sig. En plats där du kan stå som den du redan är.

I det nya vecklas allt ut i sin egen tid. Det sker inte som belöning efter prestation, utan som en naturlig rörelse ur essens. Det handlar om att återvända till det som redan är – och låta det få leda.

Och när tvivel eller oro dyker upp – vilket de gör – är vägen att stå kvar. Inte genom kamp, utan genom helhet. Längtan bort från det som skaver leder oss bort från kraften och energifältet. Men när vi stället stannar – stilla, öppna, närvarande – kan det som är börja tala med sin sanna röst.
‍

Spiralens viskning - Ormbunkens kod i rörelse

En spirande ormbunke gestaltar detta så tydligt. En spiral, ett blad som ännu inte rullat ut sig – men som redan bär hela strukturen i sin form. Inget fattas. Inget behöver skyndas fram.

Den döljer inget. Den dröjer skyddande. Och ändå – är den redan hel. Det som sedan återstår är tidens tillväxt.

Ormbunkens spiral, lik en vilande snäcka i väntan på solens inbjudan, säger mig: det finns inget att forcera. Inget att prestera fram. Utrullningen sker när tiden är mogen, och tiden mognar i närvaro.

Det var i det mötet jag förstod: jag såg att vägen inte var ut – utan in.
‍

Att stå kvar.
Att möta allt i sin helhet.
Att inte dra mig undan det som är, utan att möta det som hel.
Det är det som vecklar ut mig.
Inte genom ansträngning, utan genom att jag slutar hålla emot.

‍

‍

Unfurling är koden som viskade från den här bilden.

Ett kodpaket med denna bild finns nu tillgängligt i min Etsy-butik för den som vill fördjupa sin närvaro i fältet.
‍

Unfurling – Remembrance Frequency Code

Som alltid är bloggen, bilden och koden tre sätt att närma sig samma fält. Välj det som talar till dig. Du är varmt välkommen.

‍

‍