Rikedom är inte att vänta på rätt tillfälle

Jag kör genom skogen. Solen faller in mellan träden och träffar gräset på ett sätt som får hela marken att se ut som ett gyllene, mjukt hav.

Mmmm, tänker jag. Jag vill sitta där. Känna gräset. Vara mitt i det. Och så kör jag vidare.

---

Den tanken hade kunnat stanna där, en liten längtan som blinkar förbi och försvinner i backspegeln. Det gör den oftast. Vi ser något vackert, känner draget i kroppen, och fortsätter resan vi redan var mitt i. Men den här gången tillåter jag mig att gå ut i det gyllene gräset. Sätter mig mitt i det. Låter det vara högt runt mig, känner det mot händerna.

Det är där rikedomen finns. Inte i att en dag ha tid. Inte i att planera in det vackra för ett senare tillfälle. Rikedomen är upplevelsen själv, när den faktiskt får ta plats i kroppen istället för att bara passera genom tanken.

Jag tänker ofta att jag ska göra saker. Jag ska stanna. Jag ska känna efter. Jag ska ta in det. Och så ofta stannar det vid just det, ska.

Den här gången gör jag det bara (och riggar snabbt kameran).

Ingen plan. Inget rätt tillfälle som väntar på att bli rätt nog. Bara lyssna på impulsen och några steg ut i gräset.

Att agera på sin iver handlar om det här. Inte att samla på sig upplevelser för att en dag bli rik på liv. Rikedomen är redan här, i varje stund som får vara fullt levd istället för bara tänkt.

Gräset är där hela tiden. Det som förändras är att jag faktiskt kliver in i det - och skiftar min frekvens.