Agerar från min iver

Att leva i sin egen iver i varje stund

Du bärs redan av livskraften till 100 %. Den brinner i dig just nu, i det här ögonblicket, oavsett om du tänker på det eller inte. Den behöver inte väckas eller stärkas. Den behöver bara mötas.

Det är där allt detta börjar. I det som redan lyser i dig och väntar på att bli sett.

En livstid av destillering

Jag är (astrologiskt sett) född med "Merkurius stationär vid 29 grader i Jungfrun." Den sista graden av det tecken som sovrar och renodlar, fryst i själva vändpunkten mellan baklänges- och framlängesrörelse. Det är en exakt och sällsynt punkt, och jag har dragits med den inifrån hela mitt liv.

Det betyder att mitt sinne aldrig riktigt lägger ner det det redan har förstått. Det vänder samma tanke igen. Skalar ett lager till. Snurrar runt det som redan verkade klart, för att se om det fanns en sanning kvar därunder. Hela mitt liv har detta sett ut som rörelse utan slutpunkt, som att aldrig vara nöjd med svaret. Men det är inte ett sinne som söker efter att bli klart. Det är ett sinne byggt för att destillera, där varje lager som skalas av tar mig till nästa lager av det som redan är sant.

Efter femtio år av att skala lager efter lager är detta vad jag har landat i: Ivern är själens intuitiva och sanna röst.

Signalen som kommer före tanken

Ivern anländer innan du hinner tänka. En skärpt uppmärksamhet, en dragning, något som lyser upp inifrån och försvinner igen om du inte fångar det. Den är ett instrument, lika precist som en kompassnål, och den pekar alltid mot det som är mest sant i dig i stunden.

Det här är ett sätt att leva som vi sällan blir lärda. Vi blir skolade att tänka först och känna sen, att fråga om det är rimligt innan vi frågar om det är sant, att vänta på rätt tidpunkt, rätt resurser, rätt bekräftelse. Ivern lär oss raka motsatsen. Den finns redan i kroppen innan tanken hunnit bygga ett case för eller emot. Den ber bara om att du lägger märke till den, och agerar.

Rädslan är inte ett stopp

Ibland kommer rädsla i samma andetag som ivern. Det är inte en motsägelse. Det är ett tecken på att du är nära något som faktiskt tillhör dig.

I de stunderna finns en fråga att ställa till sig själv:

Vad måste jag tro är sant för att känna det jag känner?

Svaret finns alltid. Och med svaret kommer ett val, mellan att agera på det som redan lyser i dig eller att låta det glida förbi en gång till.

Varje nu, inte bara de stora vändpunkterna

Det är lätt att tro att iver bara hör hemma i livets stora beslut. Karriärbytet. Flytten. Det stora steget. Men den lever lika mycket i de minsta stunderna. Hur du dukar bordet. Vilken väg du går till jobbet. Vilken kopp du väljer att dricka ditt morgonkaffe ur.

Varje sådant nu bär ett val mellan det som tänder dig och det som bara är vana. Och det är just där, i vardagens minsta stunder, som relationen till din egen iver faktiskt byggs. I tusen små möten, dag efter dag.

Acting on My Excitement

Acting on My Excitement är en fras jag har valt, av två skäl. Jag ville omge mig med den. Och jag ville ge mitt eget statement med den. Nu ger jag dig samma möjlighet.

Frasen lever nu i flera former. Journaler, för dem som vill möta sin iver på papper, fråga för fråga, sida för sida. Fånga signalen innan tanken hinner forma om den, möta rädslan som följer med, och se vad som faktiskt rör sig när man väl agerar.

En kopp att dricka morgonkaffet ur. En tröja att bära en vanlig dag. En väska att ta med till affären. Samma ord, samma val, buret i fler former än ett papper kan rymma.

Coffee & Tee Garden, kategorin där det här samlas, är vardagen själv, gjord greppbar. Varje föremål bär samma puls i botten: agera på det som lyser upp, innan tanken hinner forma det.

Ett steg i taget.

Vart det leder

Du behöver inte se vägen för att ta steget. Steget är fullständigt i sig, just när du tar det. Det är genom att gå in i det som du får veta vart det leder. Det visar sig efteråt. Och det missleder dig aldrig.